Man är bara ung och dum en gång.

Friday. Fredag. Lunchrast. Har ingen direkt fredagskänsla som gett sig till känna, än iaf. En ganska medioker dag känns det som. Förmodligen en sån där dag som bara blir en i mängden av dagar som sorteras in i den delen av hjärnan som man glömmer. Hur kul känns det då ? Tänker genast att jag måste komma på nåt eller göra nåt som gör dagen värd att minnas. Har gått och tänkt på ett uttryck idag som Annie lärde mig. 

Man inser ju genast hur kort livet är och hur lätt det är att man bara låter dagar gå utan man gör nåt av värde. Man måste ju ta vara på livet ?! Man vet ju inte hur långt det blir. Och även om jag är ung, så blir jag ju inte yngre. Är det nu, denna punkten i livet, som man ska göra nåt ? Hitta på nåt. Vara lite spontan. Sluta göra som man brukar. Säga ja till konstiga saker. Bara hoppa på första bästa tåg och se vart man hamnar. 

Ah. Kanske. Men så är man lite feg och tråkig och tycker att "man har ju det så bra som det är". Jobbet rullar på. Livet rullar på. Men tänk när jag blir gammal och ser tillbaka på livet. Tänk om jag känner då att jag inte har gjort nåt kul. Att  jag var en medioker människa som bara gjorde saker man kunde förutse att jag skulle. Det vore ju hemskt. Sorgligt liksom. Jag vill ju kunna berätta för mina barn om allt konstigt man hittade på som ung. Och för mina barnbarn. 

Ahh. Blev en djup lunchrast detta. Ska strax återgå till jobbet. Går nog ner i källaren och lyssnar på radio och prismärker lite nya varor. Så skönt. Älskar att jobba i källaren. Då slipper man  kunderna för en stund. Dock är det lite kallt där nere, så det går väl på ett ut.